Under de första 10 åren i mitt liv växte jag upp på en gård i Skåne. Mina föräldrar odlade de mesta av de grönsakerna, frukterna och bären som vi åt. Jag kom ihåg hur mamma saftade och syltade långt in på nätterna. Allt för att vi barn skulle äta riktig mat. Man tyckte då att de andra barnen som åt köpt sylt och marmelad åt mycket lyxigare mat men oj så fel man hade. Det var ju snarare så att vi var bortskämda...
Mjölken hämtade vi alltid färsk från en bonde en gång i veckan. Varje lördag brukade det bli. Då handlade också pappa med sig fralle bullar hem till frukost. Så ljummen mjölk och nybakta frallor. Det var lyx på hög nivå när man var barn!
Vi hade också höns så ägg hade vi fri tillgång på. Så mycket att andra i byn brukade köpa av oss. Jag minns att vi barn lekte mycket med hönsen så de var så tama så de var dumma. Vilket hönsliv!
I korta drag kan man ju säga att de här första minnen gjorde avtryck i mig. När jag blev vuxen kände jag att jag ville "ära" mina föräldrar genom att fortsätta gå i deras fotspår. Jag ville själv lära mig att sylta, safta och ta tillvara på råvaror som man odlat själv. Men mest av allt ville jag bli bagare. Surdegsbagare. Det är det jag brinner mest för. Naturliga och rustika bröd. Bröd utan tillsatser och med långa jästider.
Därför började jag på ett surdegsbageri och stannade där i 1,5 år. Jag lärde mig mycket om bröd och hur det ska smaka. Men det började också väckas nya idéer i mig. Tänk om jag skulle starta eget bageri någon dag?!
Av en slump fick jag reda på att en ny mathantverksutbildning skulle starta. En utbildning där man fokuserar på att lära sig att bla. röka korv, ysta, kärna smör och baka bröd.
Det kändes för bra för att vara sant. Det här var verkligen min utbildning!
Så det är med spänning jag nu ska ta mig an det här året och en ny början på mitt liv. En början som kanske slutar i mitt egna bageri med inriktning på mathantverk!
 |
Så fort jag har tid brukar jag hjälpa till på en ekologisk gård i Lönshult.
Här har jag också fått goda kunskaper i det naturliga jordbruket.
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar